Livet!

Ah! Äntligen har det vänt, i alla fall för ett tag.
Jag hade en underbar kväll och en underbar morgon, vaknade utsövd och lycklig. Och framför allt: Jag såg fram emot dagen.
Det var en känsla jag hade förmånen att uppleva allt som oftast innan, men som jag nu märkte hade fattats mig i en evighet.
Och det var helt underbart att åter få känna den! Att slå upp ögonen, och trots den lockande, skönt insovda madrassen, känna att jag ville stiga upp och uppleva dagen. En massa nytt som skulle hända, en massa nytt att lära sig.
Åh, jag skulle alltid vilja inleda mina dagar med de tankarna och de känslorna!

Nu tänkte jag fortsätta mitt resonemang om olika synsätt på livet, med inspiration från min lillebrors hinduismläxa. De tror ju starkt på ett liv efter detta, på karma och alltså att "jag" får det bättre/sämre i nästa liv beroende på hur jag beter mig i detta.
DOCK, så tror de inte man kommer ihåg något från detta - det föregående - livet i sitt nästa liv och min fråga är då:
Hur kan jag, mitt liv, gå vidare, när jaget formas av våra erfarenheter. Om jag inte kommer ihåg några erfarenheter från detta livet, så kommer ju knappats JAG gå vidare in i nya liv.
Alltså, skulle detta kunna härledas till min teori om ett kollektivt liv. Mitt liv ger upphov till att ett nytt kan starta, liksom.

På samma sätt tänker de att man i sitt nästa liv blir en varelse med antingen högre rang eller lägre. Det man vill uppnå är moksha, där man blir ett med Brahman dvs världssjälen. Om man tvärtom uppför sig dåligt i livet alltså får en dålig karma, kan man däremot gå nedåt i rang. Även här talar de alltså om en slags rang i varelser med liv.

To Be Continued
/Ika