Lev!

Låter det som en litet töntig uppmaning? Som en tes till en halvlugn schlagerlåt av någon B-artist? Kanske rentav någonting Tomas Di Leva skulle kunna kläckt ur sig?
Lugn, det är bara ett råd, från mig till er alla.

Hela mitt liv (fram tills för lite drygt ett år sedan) har jag blivit sedd som direkt konstig. Ibland har jag till och med blivit utfryst pga detta "faktum". Jag har mött många höjda ögonbryn och bitchiga "Okeej...?".
Konstig, och mesig. Varför?
Jo, därför att jag har levt fullt ut. Jag har levt med passion, redan innan jag visste att det var det jag gjorde. Jag valde helt enkelt att inte dras med strömmen.
Kanske inte att jag har gått in med hundra procent hela livet, men jag har uttryckt mig och visat det jag vill visa.
Det kan vara allt från att säga till någon random person att han eller hon har en fin tröja, för att jag tycker det, till att verkligen uttrycka alla mina känslor.
Detta har ju stundtals gjort mig vädigt sårbar, men jag har klarat mig fint ändå, och till råga på allt har min tillvaro blivit något finare, och jag fick chans att på något sätt känna mig mer 'speciell' än andra, vilket gjorde att jag vågade vara den jag var.
Det tydligaste exemplet, var det jag själv utsattes för. Folk ansåg helt enkelt att jag var pinsam.
Jag har väldigt svårt att tycka att folk gör bort sig. Om någon snubblar och fiser - So what? Om någon berättar för mig att "Du, hon där är skitkär i han tönten", okej, härligt för henne! Vad bryr jag mig om det? Kanske hade jag gått fram och stöttat tjejen, så att hon verkligen vågade uttrycka sin kärlek!
På senare tid har jag verkligen släppt på det där ang mig själv också; det känns nästan aldrig som att jag gör bort mig. Jag har helt enkelt blivit mer bekväm i mig själv.
Jag har alltid tyckt sådana personer som ofta blir utsatta för tjejfniss och pekningar, istället har varit väldigt intressanta. Jag är väldigt öppen för alternativ, och istället för att förakta undantag, har jag en förmåga att välkomna dem.

Men vad, kanske ni tänker nu, har detta att göra med min fina rubrik?
Jo, vad jag ville komma till var, att - hur klyschigt det än må låta - om man bara är öppen och är sig själv, så berikas ens liv.
För hur tråkigt är det inte att stänga sig inne i fördomar och värderingar? Hur tråkigt blir inte livet, om man inte lever ut, och det med passion.
Det hade blivit som om Usain Bolt hade tyckt han såg för löjlig ut i de där tajta shortsen, och därför hållit igen på sina hundrameterslopp. Och hur kul hade det varit?

Nej, var er själva, och våga bjuda på den personen! Lev med passion och när ni ger, ge allt vad ni har.
/Ika