9:e november

Today we celebrate a role model for all scientists. Happy Carl Sagan Day!

/Ika

Quantum Levitation

Om ni skulle ha missat det.

Hyfsat coolt tycker jag.
Vad tror ni det har för potentiella tillämpningar?

/Ika

Uppföljning: Gravitation

Som uppföljning till mitt förrförra inlägg där jag ifrågasatte teorierna kring gravitation postar jag den här sidan som en god vän länkade mig. Den ger inte svar på min fråga, snarare konstaterar det jag skrev, men den ger ämnet ett nytt perspektiv.
Typ som att man både kan se ljus som vågor och partiklar, verkar man kunna se gravitation som både partikelförmedlad och som en effekt av krökt rumtid, men att man använder olika teorier beroende på vilken som passar sig för just den behandlade situationen.
Dock kvarstår frågan, vad är egentligen gravitation? (Vad är egentligen ljus?) Varför kan man se det som två helt olika grejor, varför går det inte att definiera eller på djupet och i grunden förklara?

/Ika

Nåt gammalt

En bild som rätt bra beskriver hur svarta och vita hål funkar. Inget jag inte redan tänkt eller hört talas om, men för er som inte hängt med mig från bloggens början eller helt enkelt inte har fattat vad jag snackat om är det en sjysst introduktion till astrofysikens intressantaste delar.

/Ika

Gravitation

Vad är egentligen gravitation? Forskarna antar ju som bekant att det är en kraft som liksom alla andra förmedlas av en kraftförmedlande partikel, som man kallar graviton, trots att man inte funnit någon sådan. Men är det inte snarare en effekt av krökt rumtid, som Einstein beskrev det? Då finns väl inte anledning att anta gravitoner? 
Vad beträffar kraftförmedlande partiklar får jag kolla upp det noggrannare. För om de frigörs från objektet som ger upphov till den kraftförmedlande partikeln så måste gravitoner vara masslösa, annars hade ju ett objekts massa minskat ju massivare det blivit (om de avgav partiklar med massa i förhållande till sin gravitation). Gravitation verkar dessutom på oändligt avstånd. Detta känns relativt orimligt att färdas för en partikel med massa. Och dessutom hade man nog upptäckt de redan om gravitoner hade massa.

Men vad gäller en samlad teori för all fysik, enligt Hawking fysikernas främsta mål just nu, en så kallad Quantum theory of Gravity, har det uppstått problem när man ska kombinera kvantmekanik med gravitation.
Man kan tycka att för att kunna förena dem måste man först bestämma sig för om gravitation är en kraft i klassisk mening, det vill säga om den förmedlas av en partikel, eller om det är så att alla krafter (den elektromagnetiska, den starka och den svaga kärnkraften och gravitationen) på något sätt kröker eller förändrar rumtiden.
Det som också skiljer gravitationen från de andra krafterna är att den enbart verkar attraherande, medan de andra även verkar repellerande.
Är gravitation en simpel kraft, eller är det någonting annat i förklädnad?

/Ika

En tanke... som kanske leder till fler... eller

Man har ju i många olika sorters försök påvisat att tankar och känslor kan påverka materia. Som ett exempel kan nämnas att vatten fryser i ordnade, ofta väldigt vackra strukturer om positiva tankar och känslor "skickas" till det och på omvänt vis bildar kaotiska iskristaller under inverkan av negativa tankar och känslor.
Senaste definitionen av liv är "ett system där universum går från oordning till ökad ordning" (till skillnad mot resten av universum som med tiden bara tycks öka sin entropi).
På något sätt kopplade jag ihop det här till den romantiskt förenklade och filosofiska hypotesen "liv är kärlek".
Jag har inte riktigt fått klarhet i det än. Vi får se om det leder någonvart.

/Ika

SuperNobelt!

Årets nobelpristagare i fysik, Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt och Adam G Riess, klurade ut att universum expanderar accelererande, detta genom att observera avlägsna supernovor.
Välförtjänt, tycker jag. Grattis till dom!

/Ika

Snabbare än ljusets hastighet?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2569049/snabbare-an-ljusets-hastighet-pa-riktigt
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4711105
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/partikel-rorde-sig-snabbare-an-ljus

Forskare vid CERN har uppmätt neutrinostrålnings hastighet till 60 nanosekunder högre än ljusets hastighet.
Min första tanke var att man från början, då man bestämde ljushastigheten till ett specifikt tal, gjorde vissa mätfel eller liknande så att den egentliga och korrekta ljushastigheten är 60 nanosekunder eller mer snabbare än den man bestämde.
Troligare är dock att det nu begåtts mätfel och allt vi kan göra är att vänta på att fler forskare ska komma till samma slutsats eller motbevisa CERN. Ska försöka hålla er uppdaterade på ämnet!
Nedan följer min och andras kommentarer till en blogg som skrev om ämnet

http://sakala.wordpress.com/2011/09/23/hur-da-snabbare/#comment-5

Dessutom finns en fin dikt och lärosamma kommentarer på denna länk:
http://dagsvers.wordpress.com/2011/09/22/e-mc-hammer/

/Ika

Såg nyss ett program om "Tiden". Det bestod av effektfulla bilder och Victoria Dyrings berättarröst, som berättade om saker med sådan förenkling att de blev felaktiga. De hävdade att Universum går mot ökad entropi med, eller snarare på grund av tiden. Ökad oordning var en effekt av tidens gång.
Senaste definitionen av liv (som jag har hört) är "ett system där universum går mot ökad ordning".
Skulle detta då innebära att levande varelser vänder tidens gång?

Kvantmekanik

Kvantmekaniken säger att det finns en viss sannolikhet för alla möjliga resultat av en observation, fram tills just den sekund man observerar det. Det innebär att om man till exempel vill observera en partikels position, kommer denna att befinna sig på samtliga observerbara ställen, fram tills den observeras. Därmed bestäms dess position.

Men vad innebär det egentligen att någonting "observeras"? Detta har jag aldrig riktigt fått förklarat för mig under mina amatörmässiga studier av kvantmekaniken. Vad krävs för att en partikel på kvantmekanisk nivå ska vara observerat, krävs det ett medvetande, eller räcker det att partikeln reagerar/interagerar med tillräckligt stora saker?

För om "observation" innebär att någonting med ett medvetande observerar resultatet, typ en hjärna, innebär ju det att ingenting egentligen fanns i universum innan hjärnan utvecklats i och med att ingenting tidigare hade kunnat bestämma universums partiklars positioner. Hela universum borde då ha varit ett sammelsurium av partiklar utan någon bestämd position.

Detta antagande leder också till ett mer filosofiskt resonemang. För vad innebär egentligen denna medvetenhet, som vi upplever att en hjärna tillför? Egentligen är väl vår upplevda medvetenhet ingenting mer än elektrokemiska signaler, skapade som en tolkning av diverse vågor och kemiska föreningar med syfte att underrätta resten av molekylerna i vår kropp om vår omvärld. Detta skulle innebära att "observationen" inte kräver ett så kallat "medvetande", utan kanske bara någon slags interaktion.

Alltså, innebär "observationen" endast att den observerade partikeln på något sätt interagerar med sin omvärld, exempelvis andra partiklar? 
Och, hur många partiklar krävs i reaktion med varandra för att deras position, eller åtminstone positionen av den exempelvis molekyl de tillsammans bildar, ska vara absolut och bestämbar? Alltså, på vilken nivå börjar kvantmekanikens lagar att sluta stämma överens med den värld vi upplever och observerar?

Många frågor, vi får hoppas på många svar.

Ika

Tiden

En längre tid har jag varit av uppfattningen att tiden i sig själv inte existerar, att det inte finns något som bara "går" där i bakgrunden av vår tredimensionella värld. Tiden är en konstruktion av våra hjärnor för att få ett logiskt förlopp av händelser, orsak och verkan. Till exempel åldras vi inte "med tiden", utan med celldelningar och slitage på vår kropp. Klockor visar inte förloppet av den faktiska tid som går utan är en maskin tillverkad av människan för att ticka i takt med det begrepp vi har definierat som en sekund, bara för att detta visat sig vara ett praktiskt hjälpmedel för att strukturera vår vardag. Mer av dessa tankar finns att läsa i mina tidigare inlägg.

Men nu kom det sig så att jag började läsa Stephen Hawkings "A Briefer History of Time" där han på ett mycket tydligt, pedagogiskt och populärvetenskapligt sätt beskrive

r hur och varför tiden går olika fort på olika ställen i Universum. Tiden går till exempel långsammare ju närmre ett gravitationscentrum man kommer, detta är bevisat i praktiken med mycket exakta klockor. Dessa visade att en sekund inte alltid är det som vi definierat som en sekund. Klockorna tickar inte längre med de intervall vi ställt in dem på, de "väljer" istället att följa en annan ström - den faktiska Tid som uppenbarligen finns och flyter där bakom våra tre dimensioner.

Fast egentligen flyter inte tiden alls i bakgrunden av våra dimensioner, utan snarare i och med och tillsammans med rummet. Tiden förändras ju som ovan beskrivet beroende på rummet (massor)... och rummet beroende på tiden?

Den som har en vettig förklaring av tiden kan väl dela med sig i kommentarsfältet?

/Ika

Carls dimensioner

http://www.youtube.com/watch?v=UnURElCzGc0

Det där med dimensioner så att säga troubles my mind. Jag frågade min (före detta, där detta ≥ studenten) fysiklärare vad dimensioner egentligen är. Hans svar var att det bara är ett redskap för fysiker för att lättare beskriva fenomen som uppträder i vår värld som man inte kan förklara på något annat sätt än att de har sitt ursprung i händelser i "andra dimensioner".

Jag frågade honom om det då alltså faktiskt existerar andra dimensioner än de vi kan uppleva och om det i så fall existerar saker/händelser i dimensioner utanför våra (vilket indirekt var det han sade). På denna fråga svarade han dock nej.

I videon ovan verkar Carl Sagan dock instämma med min tolkning (troligtvis är teorin som visas i och för sig mycket förenklad då Sagan syftade till att popularisera vetenskapen, men inte desto mindre borde den vara korrekt), då han visar att äpplet faktiskt existerar i alla tre dimensioner, trots att "the flatlanders" bara kan uppfatta två.

Min fysiklärare skulle då mena att äpplet inte existerade i tre dimensioner, utan att detta antagande bara var en tillämpbar liknelse om the flatlanders hade sett kontinuerliga skivor av "äpplet" dyka upp i två dimensioner i deras värld.

Om någon kan förklara för mig vad som egentligen menas med dimensioner och vad detta begrepp inbegriper, så är det fritt fram för kommentarer!

/Ika

I am Student

Nu är äntligen allt skolarbete över och mellan varven av Harry Potter och Lord of the Rings längtar jag efter att äntligen få sätta tänderna i Sagan, Hawking och allt annat smått och gott jag tjatat om i åratal(:

Plugg plugg plugg...

...är det som hindrar mig från att spendera mer tid här. Men snart är det sabbatsår som gäller och då hoppas jag hinna läsa in mig på saker och ting, lära mig själv lite om kvantmekanik och liknande som jag är intresserad av. Allt plugg har i alla fall lett till ett stort MVG i Fysik B, kändes otroligt bra och motiverande för fortsatta studier på området.
Så stå ut några månader till, kära trogna läsare, så ska ni se bloggen fyllas av mer filosofiskt humbug än ni någonsin väntat er!

PS. Det är inget löfte

/Ika

...och så lite till universums expansion!

Först lite intressant fakta:
Experiment visar på att ingenting kan röra sig snabbare än ljusets hastighet
Partiklar utan massa rör sig i ljusets hastighet
För partiklar i ljusets hastighet står tiden stilla

Universum expanderar, himlakropparna rör sig ifrån varandra med accelererande acceleration. Det har ju gått relativt lång tid sedan universum skapades, kan man tycka, och borde då inte den hastighet med vilken himlakropparna rör sig ifrån varandra ha uppnått ljusets snart?
Såvida inte accelerationerna är väldigt små,men ändå.

Har man tagit fram någon funktion för universums expansion än, eller håller man på med det? Hade varit kul att derivera, integrera och leka lite med den.

/Ika