Insåg just att min almanacka som hänger under en hylla vid min säng fortfarande visar augusti månad. Ångest. Jag vill inte gå in i september, vill inte att tiden ska flyta på så fort som den gör.
2009 skulle ju bli ett bra år! Det kändes så i vintras, som att det skulle bli det, verkligen. Och inte för att det har blivit ett dåligt år, inte i jämförelse med 2008 i alla fall som rent ut sagt var ett riktigt skitår, men det skulle inte bli några lättsamt mediokra tolv månader utan någon egentlig mening.
Vad är egentligen meningen med mitt detta år? Det känns som att nästa skidresa ligger bakom knuten men som att sommaren aldrig riktigt varken kom eller gick.
Allt jag gjort är gått och dragit runt, lärt mig en del, om mig själv och annat. Men så är det ju det som gör att man utvecklas, går vidare. Att man lär sig saker. Jag tycker aldrig jag gjort något annat, och ändå känns det som att jag gått tillbaka i min utveckling.