Snabbare än ljusets hastighet?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2569049/snabbare-an-ljusets-hastighet-pa-riktigt
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4711105
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/partikel-rorde-sig-snabbare-an-ljus

Forskare vid CERN har uppmätt neutrinostrålnings hastighet till 60 nanosekunder högre än ljusets hastighet.
Min första tanke var att man från början, då man bestämde ljushastigheten till ett specifikt tal, gjorde vissa mätfel eller liknande så att den egentliga och korrekta ljushastigheten är 60 nanosekunder eller mer snabbare än den man bestämde.
Troligare är dock att det nu begåtts mätfel och allt vi kan göra är att vänta på att fler forskare ska komma till samma slutsats eller motbevisa CERN. Ska försöka hålla er uppdaterade på ämnet!
Nedan följer min och andras kommentarer till en blogg som skrev om ämnet

http://sakala.wordpress.com/2011/09/23/hur-da-snabbare/#comment-5

Dessutom finns en fin dikt och lärosamma kommentarer på denna länk:
http://dagsvers.wordpress.com/2011/09/22/e-mc-hammer/

/Ika

Såg nyss ett program om "Tiden". Det bestod av effektfulla bilder och Victoria Dyrings berättarröst, som berättade om saker med sådan förenkling att de blev felaktiga. De hävdade att Universum går mot ökad entropi med, eller snarare på grund av tiden. Ökad oordning var en effekt av tidens gång.
Senaste definitionen av liv (som jag har hört) är "ett system där universum går mot ökad ordning".
Skulle detta då innebära att levande varelser vänder tidens gång?

Kvantmekanik

Kvantmekaniken säger att det finns en viss sannolikhet för alla möjliga resultat av en observation, fram tills just den sekund man observerar det. Det innebär att om man till exempel vill observera en partikels position, kommer denna att befinna sig på samtliga observerbara ställen, fram tills den observeras. Därmed bestäms dess position.

Men vad innebär det egentligen att någonting "observeras"? Detta har jag aldrig riktigt fått förklarat för mig under mina amatörmässiga studier av kvantmekaniken. Vad krävs för att en partikel på kvantmekanisk nivå ska vara observerat, krävs det ett medvetande, eller räcker det att partikeln reagerar/interagerar med tillräckligt stora saker?

För om "observation" innebär att någonting med ett medvetande observerar resultatet, typ en hjärna, innebär ju det att ingenting egentligen fanns i universum innan hjärnan utvecklats i och med att ingenting tidigare hade kunnat bestämma universums partiklars positioner. Hela universum borde då ha varit ett sammelsurium av partiklar utan någon bestämd position.

Detta antagande leder också till ett mer filosofiskt resonemang. För vad innebär egentligen denna medvetenhet, som vi upplever att en hjärna tillför? Egentligen är väl vår upplevda medvetenhet ingenting mer än elektrokemiska signaler, skapade som en tolkning av diverse vågor och kemiska föreningar med syfte att underrätta resten av molekylerna i vår kropp om vår omvärld. Detta skulle innebära att "observationen" inte kräver ett så kallat "medvetande", utan kanske bara någon slags interaktion.

Alltså, innebär "observationen" endast att den observerade partikeln på något sätt interagerar med sin omvärld, exempelvis andra partiklar? 
Och, hur många partiklar krävs i reaktion med varandra för att deras position, eller åtminstone positionen av den exempelvis molekyl de tillsammans bildar, ska vara absolut och bestämbar? Alltså, på vilken nivå börjar kvantmekanikens lagar att sluta stämma överens med den värld vi upplever och observerar?

Många frågor, vi får hoppas på många svar.

Ika

Tiden

En längre tid har jag varit av uppfattningen att tiden i sig själv inte existerar, att det inte finns något som bara "går" där i bakgrunden av vår tredimensionella värld. Tiden är en konstruktion av våra hjärnor för att få ett logiskt förlopp av händelser, orsak och verkan. Till exempel åldras vi inte "med tiden", utan med celldelningar och slitage på vår kropp. Klockor visar inte förloppet av den faktiska tid som går utan är en maskin tillverkad av människan för att ticka i takt med det begrepp vi har definierat som en sekund, bara för att detta visat sig vara ett praktiskt hjälpmedel för att strukturera vår vardag. Mer av dessa tankar finns att läsa i mina tidigare inlägg.

Men nu kom det sig så att jag började läsa Stephen Hawkings "A Briefer History of Time" där han på ett mycket tydligt, pedagogiskt och populärvetenskapligt sätt beskrive

r hur och varför tiden går olika fort på olika ställen i Universum. Tiden går till exempel långsammare ju närmre ett gravitationscentrum man kommer, detta är bevisat i praktiken med mycket exakta klockor. Dessa visade att en sekund inte alltid är det som vi definierat som en sekund. Klockorna tickar inte längre med de intervall vi ställt in dem på, de "väljer" istället att följa en annan ström - den faktiska Tid som uppenbarligen finns och flyter där bakom våra tre dimensioner.

Fast egentligen flyter inte tiden alls i bakgrunden av våra dimensioner, utan snarare i och med och tillsammans med rummet. Tiden förändras ju som ovan beskrivet beroende på rummet (massor)... och rummet beroende på tiden?

Den som har en vettig förklaring av tiden kan väl dela med sig i kommentarsfältet?

/Ika

Carls dimensioner

http://www.youtube.com/watch?v=UnURElCzGc0

Det där med dimensioner så att säga troubles my mind. Jag frågade min (före detta, där detta ≥ studenten) fysiklärare vad dimensioner egentligen är. Hans svar var att det bara är ett redskap för fysiker för att lättare beskriva fenomen som uppträder i vår värld som man inte kan förklara på något annat sätt än att de har sitt ursprung i händelser i "andra dimensioner".

Jag frågade honom om det då alltså faktiskt existerar andra dimensioner än de vi kan uppleva och om det i så fall existerar saker/händelser i dimensioner utanför våra (vilket indirekt var det han sade). På denna fråga svarade han dock nej.

I videon ovan verkar Carl Sagan dock instämma med min tolkning (troligtvis är teorin som visas i och för sig mycket förenklad då Sagan syftade till att popularisera vetenskapen, men inte desto mindre borde den vara korrekt), då han visar att äpplet faktiskt existerar i alla tre dimensioner, trots att "the flatlanders" bara kan uppfatta två.

Min fysiklärare skulle då mena att äpplet inte existerade i tre dimensioner, utan att detta antagande bara var en tillämpbar liknelse om the flatlanders hade sett kontinuerliga skivor av "äpplet" dyka upp i två dimensioner i deras värld.

Om någon kan förklara för mig vad som egentligen menas med dimensioner och vad detta begrepp inbegriper, så är det fritt fram för kommentarer!

/Ika

I am Student

Nu är äntligen allt skolarbete över och mellan varven av Harry Potter och Lord of the Rings längtar jag efter att äntligen få sätta tänderna i Sagan, Hawking och allt annat smått och gott jag tjatat om i åratal(:

Plugg plugg plugg...

...är det som hindrar mig från att spendera mer tid här. Men snart är det sabbatsår som gäller och då hoppas jag hinna läsa in mig på saker och ting, lära mig själv lite om kvantmekanik och liknande som jag är intresserad av. Allt plugg har i alla fall lett till ett stort MVG i Fysik B, kändes otroligt bra och motiverande för fortsatta studier på området.
Så stå ut några månader till, kära trogna läsare, så ska ni se bloggen fyllas av mer filosofiskt humbug än ni någonsin väntat er!

PS. Det är inget löfte

/Ika

...och så lite till universums expansion!

Först lite intressant fakta:
Experiment visar på att ingenting kan röra sig snabbare än ljusets hastighet
Partiklar utan massa rör sig i ljusets hastighet
För partiklar i ljusets hastighet står tiden stilla

Universum expanderar, himlakropparna rör sig ifrån varandra med accelererande acceleration. Det har ju gått relativt lång tid sedan universum skapades, kan man tycka, och borde då inte den hastighet med vilken himlakropparna rör sig ifrån varandra ha uppnått ljusets snart?
Såvida inte accelerationerna är väldigt små,men ändå.

Har man tagit fram någon funktion för universums expansion än, eller håller man på med det? Hade varit kul att derivera, integrera och leka lite med den.

/Ika

Nej, det här är INTE långsökt!

Tidigare har jag spekulerat i om tiden hade kunnat tolkas som derivatan (förändringshastigheten) av rummet, då "rummet förändras med tiden". Se tidigare inlägg om detta under etiketten "Småfilosofi".

Om nu detta skulle visa sig vara en fullständigt korrekt tanke - vad blir då hastighet?

Ju högre hastighet man färdas i, desto långsammare går tiden. Färdas man i ljusets hastighet står tiden stilla. Alltså borde ens hastighet avgöra tidens förändringshastighet, det vill säga vara rummets andraderivata (acceleration).

/Ika

Ljus-kraft?

Under vår kära Fysik B-undervisning har vi fått lära oss att när ett elektriskt fält korsas rätvinkligt av ett magnetfält, bildas en kraft som är rätvinklig mot båda fälten.

Ljusvågor är elektromagnetiska vågor och består av ett elektriskt fält och ett magnetiskt fält som på bilden nedan, alltså de bildas en rät vinkel mellan dem.

Bildas det en kraft "inuti"/"utifrån" elektromagnetisk strålning, det vill säga ljus? Kan man påverka föremål på annat sätt än att värma upp dem med ljus i och med den här kraften, om man bara har tillräckligt intensiv ljusstrålning?

/Ika

Vågrörelser

Jag är så dålig på att uppdatera. Suck. Men så fort skolan är slut (eller jag har lite tid över) så blir det läsa Sagan och Hawking och sen ska ni få se på bloggande!

Vågrörelser (ex ljudvågor) bygger på att energi förflyttas i vissa (vågformade) banor mellan partiklar. Alltså, en våg kräver partiklar för att kunna fortplantas.

Ljus kan ses både som en partikel och en våg, och här kommer kruxet.

I vakuum kan inte ljud utbreda sig (höras), för där finns inte några partiklar för vågen att fortplantas med! Dock kan ljus färdas i vakuum, trots att där inte finns några partiklar.

Hur kan en förklaring av ljus som en våg vara acceptabel, om det uppenbarligen inte kan stämma att det är en våg?

Jag antar att ljus är något slags mellanting mellan en våg och en partikel, just därför att det kan uppträda som de båda.

Men finns det någon förklaring på vad ljus egentligen är (förutom då elektromagnetisk vågrörelse)? Om någon läsare sitter inne på en sådan, var vänlig dela med dig av den i kommentar-fältet nedan!

/Ika

Nåt annat

Allt som finns är materia men materialiseras genom annan materia. Ex vi kan uppleva saker, materia, i och med våra sinnen, materia.

Allt som vi kan tänka oss, borde kunna finnas i denna världen. För hur hade våra tankar kunnat "få tillgång till" information, om sådant som inte skulle kunna finnas? Sådan materia som inte skulle kunna finnas i denna världen, borde inte kunna nå vår hjärna.

Igår och idag

Igår kom jag på:


Okej, så i ett kvantmekaniskt system finns subatomära partiklar. Dessa partiklar kan kort och gott sägas inte ha något läge förräns man bestämmer dess läge (säger vissa ekvationer till exempel då den (ö)kända Schrödingerekvationen). Det vill säga så fort man försöker bestämma en partikels läge så blir sannolikheten större för att partiklar ska befinna sig i vissa lägen; försöker man endast bestämma ett läge blir sannolikheten att en partikel ska befinna sig i det läget 100%. Försöker man inte bestämma något läge, kan alltså partikeln befinna sig i alla lägen i systemet samtidigt.
Subatomära partiklar, som exempelvis elektroner, rör sig med ljusets hastighet. Därmed kan de befinna sig på alla ställen samtidigt, eftersom ljusets hastighet får tiden att stanna upp (som vi alla vet, och alltå kan man röra sig fritt i rummet utan att tiden påverkar ens läge.



Idag kom jag på:


I Fysik B läser man om elektromagnetism, och inom detta område lär vi oss att runt en ledare, som det går en ström igenom, och det bildas en spänning, runt denna ledare uppstår ett magnetfält, som kan ge upphov till en kraft.
Om man nu tänker på hjärnans biologi, så består nervtrådarna, som förmedlar våra tankar, av nervceller med mellanliggande synapser. Dessa kan sägas bilda långa "ledare", då det genom dessa nervtrådar går elektrokemiska signaler i form av elektroner (likadana som vandrar genom rent elektriska ledare, alltså sådana el-ledningar som alltså skapar ett magnetfält). Alltså skulle man kunna tänka sig att det runt våra nervtrådar, via de strömmar som våra tankar ger upphov till, uppkommer magnetfält (med tillhörande kraft)! Denna kraft, från våra tankar, kan sedan tänkas kunna påverka omgivningen. Om man samlar många huvuden med samma tanke dvs många och starka tankar, skulle man alltså kunna tänka sig att det bildas ett starkt magnetfält med en stark kraft!

På återseende!
/Ika

Minnet

Vad är egentligen ett minne? På senaste tiden har det då och då i mitt medvetna dykt upp funderingar om hur man hade kunnat tolka minnens egenskaper.

Det jag har kommit fram till, är att minnen är en slags översättning av vår hjärna. Det är ett känt faktum att det finns röststyrda maskiner, att man kan skriva en text på en skärm genom att säga orden som ska skrivas. Då är det ljudvågor som översätts till elektroniska impulser vilka sedan lagras i en dator i minnet mha teknik som jag ännu inte försökt ge mig på att förstå, med det är i alla fall en översättning och en lagring. På samma sätt lagrar hjärnan minnen, fysiska händelser, som kemiska förändringar – en översättning och en lagring.

Det vill säga: minnena, de händelserna som lagras som minnen, finns fortfarande, bara i en annan form, och sker när vi återkallar eller påminns om dem.
Kanske är det därför vi ofta känner som vi gjorde när händelsen inträffade, som vi gjorde när den en gång skedde. Skillnaden som ändå finns beror på att hjärnan när nu händelsen finns inuti hjärnan (och inte utanför som när den inträffade) i förväg kopplar detta minne, denna händelse till andra intryck som finns i hjärnan.

/Ika

Uppdatering MMI blommor

Det här är mina blommors utveckling sedan gårdagen (se föregående inlägg för info om experimentet).
En hel del skillnad på dem är det allt! Imorgon är det dags för införskaffning av nya blommor att experimentera på och sedan är det bara att kämpa på för att få igenom MMI som vårt projektarbete. Har faktiskt en massa kreativa experiment på lager, men de konservativa handledarna vill inte inse att gårdagens magi är dagens vetenskap och dagens magi är framtidens vetenskap.

Här kommer bilderna:

Blomma 1 har jag alltså skickat hat-känslor och hat-tankar till, och blomma 2 har i sin tur fått kärlek.

/Ika

Flowers MMI

I'm writing this in English in case some of the fans of IONS on Facebook would check it out.

For a week now I have been experimenting on two flowers, carnations, testing MMI (Mind-Matter Interaction) by sending one of the flowers feelings and thoughts of hate (flower 1) and the other flower feelings and thoughts of love (flower 2).

When I put them in water a week ago they had the same conditions such as same water temperature (22¤C), the same amount of water and the same kind of vase (glass). They had water from the same bottle and I cut the flowers so that they have the same height and just as big slits at the bottom. They have been standing next to one another in the same room and thier temperature today was both 22¤C. I also switch places of the flowers to give them the exact same conditions.
I chose the smaller, seemingly "weaker" flower to be no2 (the one I gave love). They have the same biggest and smallest diameter though (7cm/5cm).

Pictures of the flowers a week ago (26th of August):

Here are the pictures of the flowers today (2nd of September):

Changes:

Except for the obvious difference in appearance (!) the differences are:
*Flower 2 has more water left in its glass than flower 1. This might have to do with that the actual "flower", the pink top part of flower 2 is smaller than the one on flower 1.
*Flower 2 smells much nicer than flower 1. Flower 2 smells sweet like flowery nature, flower 2 smells like sweet earth.

Hope this inspires you to feel more love and share it with the rest of the world; it really makes a difference! I am going to do more experiments like these, to get some statistics. I think you'll be able to read about them here to=)

"Religion"

Detta är några av de frågor som vi fick i religionsläxa att svara på. Jag vet inte om jag direkt svarat på ett sådant sätt som religion oftast uppfattas, men det är mer eller mindre vad jag tror. Jag blev dock inte riktigt nöjd med min definition eller beskrivning av det jag kallar "livsenergi", inte ens namnet jag döpte det till är riktigt rätt. Men men, jag hoppas ni fattar ungefär vad jag menar.


1. Finns Gud? Motivera!

Jag har huvudsakligen två olika synsätt på Guds existens. Dock tror jag inte på någon Gud av den sort som förekommer inom de moderna religionerna.
Det första och mest lättdefinierade synsättet är att om en människa tror på att Gud finns, så finns Gud. Detta tar jag gärna till en mer filosofisk nivå genom att påpeka att det inte finns något egentligt bevis för att vi inte existerar i någon annans tanke, och alltså är det tänkbart att det som förekommer i våra tankar också existerar.
(Denna ”tänkare” vars tankar vi då hade existerat i, hade man i och för sig kunnat kalla vår Gud, men då hade vi räknats som gudar till det vi tänker på).
Självklart beror svaret på frågan på hur man definierar ”Gud”. Jag kan mycket väl tänka mig Gud som ett tankeexperiment som enbart finns i människans medvetande i och med religionen. Det är en Gud som ingiver styrka och hopp, en Gud man kan anförtro sina innersta hemligheter eller bekymmer och en Gud som ger ens liv en mening. Om det finns något så fantastiskt inom en, som kan påverka en människa så mycket, ser jag mycket stor sannolikhet att denna Gud finns.
Det andra synsättet är en teori som formats ur många olika källor, och som jag känner är väldigt nära den sorts ”Gud” som jag skulle säga mig tro på. Det är en ”Gud” som är grunden till all skapelse, som besvarar våra innerligaste önskningar, som bestämmer över allt som händer i universum och till viss mån ser över vad som händer med oss när vi dör. Men denna ”Gud” är inte någon person, utan ett fenomen jag skulle vilja kalla ”livsenergi” (utan att det därmed har enbart med livet att göra).
”Livsenergin” finns inom alla ting och är det som får universum att fungera, det innersta av det innersta i materien men även det som får enzymer, proteiner, nukleinsyror och andra kemiska ämnen att reagera på så sätt att celler kan dela sig och liv uppstå. Det som får vitt ljus att delas upp i alla möjliga färger när det bryts i en vattendroppe och det som gör att våra synceller har förmågan att reagera på detta ljus och skicka en bild av regnbågen till vår hjärna i form av elektrokemiska signaler.
I och med ett forskningsområde som kallas MMI (Mind-Matter Interaction) har det mer eller mindre kunnat bevisas att tankar kan påverka materia, och alltså skulle en väl visualiserad bön kunna slå in. På detta sätt tror jag även ”livsenergin” kan vara grunden till alla krafter som påverkar varandra, anledningen till att alla ting ”kommunicerar” med varandra via olika kraft- eller energiöverföringar.
Som sagt, det är en definitionsfråga. Men om man definierar Gud åt det här hållet, skulle jag säga att Gud finns.

2. Vad är meningen med livet?

Meningen med livet kan även det ses ur flera perspektiv. På individuell nivå kan man säga att varje människa skapar sin egen mening med sitt liv, utifrån vad som känns meningsfullt för en själv.
Om man frågar sig vad meningen med vårt liv här på Jorden är, tror inte jag att det finns någon. Livet här är ett resultat av en kemisk-biologisk evolution som, ur mitt perspektiv, har sitt ursprung i ”livsenergin”. Denna är ur mitt synsätt grundad i det jag kallar ”Universums variabler”, en teori som innebär att direkt efter att vårt universum skapades befann sig elementarpartiklarna på sådant vis att deras koordinater eller ”variabler” gav upphov till nya variabler när de samverkade med varandra vilket gav ett resultat av nya variabler, och på det sättet har universums evolution pågått sedan dess. Utifrån de första ”universumsvariablerna” har hela vår värld bildats, och den hade inte kunnat bli på något annat sätt. På så sätt är allt som händer menat att hända, men inget som händer har någon mening, och alltså har inte livet någon mening.
Dock har ju alla levande ting enligt evolutionsteorin en förmåga att anpassas till sin omgivning samt föröka sig, och då känner jag att det borde finnas åtminstone en inneboende anledning för allt som är vid liv att göra just detta.
Man kan även se det som att vårt, det vill säga människans, liv ger universum en mening i och med universums struktur. Om universum varit lika väl utformat, men utan någon medveten, tänkande organism att uppleva och förstå det, hade universums struktur varit ”förgäves”. På så sätt får vårt liv en mening, i och med att det ger universum en mening.
Jag tror dock inte vårt liv har uppstått av en utomstående, subjektiv anledning.

3. Vad händer efter döden?

Efter döden förmultnar kroppen, så mycket vet vi. Vad som händer med vårt medvetande – eller själ - har vi alla olika åsikter om, och för att svara på vad som händer med det efter döden, måste vi först svara på frågan vad vårt medvetande egentligen är för något.
Jag tror inte medvetande enbart består av elektrokemiska signaler. För mig känns det som att själen har någon slags ”bas” som den återvänder till när dess tillfälliga kropp inte klarar av att hantera den längre, alternativt att den återföds i en ny kropp.
Jag ser det som att födas och dö är som att vakna på morgonen för att sedan gå och lägga sig igen på kvällen. När vi sover stänger vi av en stor del av de impulser och intryck som sinnena tar emot från den yttre omvärlden. Det som upplevs i drömmarna skapas i vårt undermedvetna, och alltså verkar vårt undermedvetna klara sig fint utan påverkan från sinnena och omvärlden. På samma sätt tror jag medvetanden stängs av från kroppen när man dör, för att sedan ”vakna upp” utvilad, redo för ett nytt liv.

När jag blir stor

Funderar på forskare. Det kan garanterat bli ett intressant yrke. Måste kolla upp om det finns några aktuella områden, om ni har förslag så kommentera gärna!

Sedan är det ju det här med projektarbete. Hade gärna satt ihop nåt med sådana funderingar som jag skriver här (dvs universum, tiden, dimensioner, själen etc), eller med nåt noetiskt (dvs typ naturvetenskapliga undersökningar och försök på existentiella frågor, se tidigare inlägg), men hur får man som trea på gymnasiet in flummig filosofi i seriös undersökande naturvetenskap?

Stackars Christofer...

http://www.mediaroots.org/uploads/images/mind.jpg

... som fick stå ut med mitt babbel om dimensioner, tiden och universums expansion idag på jobb. Men jag kom i alla fall på en intressant aspekt av det mänskliga sinnet. För att dra det kort:

Vår kropp förekommer i tre dimensioner. Tiden räknas ibland som den fjärde (själv skulle jag vilja säga att tiden nog består av tre dimensioner, men denna tanke har jag inte utvecklat nåt vidare än), och många (10 och 27 är de mest förekommande) teorier säger att det finns många fler dimensioner än så.

Vår kropp kan av oss uppfattas i tre dimensioner, möjligtvis även en fjärde men inte mer än så. Det finns dock ingenting som säger att allt som finns måste existera i våra tre dimensioner. Kanske finns det ting som består av tionde, elfte och tolfte dimensionen.
Eller, kanske fjärde, femte och sjätte. Detta skulla innebära att om vi människor uppfattar den fjärde dimensionen, upfattar vi detta ting som någonting likt en underlig endimensionell skugga av någonting.
Genast for mina tankar till spöken och andra övernaturliga eller oförklarliga fenomen. Sedan ställde Christofer en fråga som jag inte kommer ihåg, men den fick mig att tänka på det mänskliga sinnet, vårt medvetande, vår själ. Kanske är detta ett sådant ting, som vi bara kan uppfatta i en eller högst två av våra dimensioner.

Detta skulle kunna innebära att när vi dör, så lämnar vår själ denna kropp i de tre "första" (citationstecken pga att det är vi som kallat dem de "första", egentligen har de ju ingen direkt ordning utan bara existerar bredvid varandra) dimensionerna, men fortsätter att existera i sina egna dimensioner, dvs kanske fjärde, femte och sjätte.

Anledningen till att vi människor har ett så utvecklat medvetande skulle då kunna vara att vår hjärna är särskilt bra mottaglig för att uppfatta denna dimension.

Noetik

Ska jag nog ta och studera lite djupare. Läste klart Dan Browns senaste bok "Den förlorade symbolen" idag. Bättre läsning rent litterärt har man väl haft men informationsmässigt var boken otroligt intressant.
Noetiken = en ny "vetenskap" som tar upp saker som universellt intellekt och att tankar påverkar omvärlden med en kraft = hjärngodis.
En utgångspunkt för ett projektarbete kanske?
Ska även kolla upp en snubbe som heter David Wilcock lite mer, som Marcel tipsade om. Han snackar om allt möjligt som är mystiskt på gränsen till vetenskap. Låter som my kind of thang..