Igår och idag

Igår kom jag på:


Okej, så i ett kvantmekaniskt system finns subatomära partiklar. Dessa partiklar kan kort och gott sägas inte ha något läge förräns man bestämmer dess läge (säger vissa ekvationer till exempel då den (ö)kända Schrödingerekvationen). Det vill säga så fort man försöker bestämma en partikels läge så blir sannolikheten större för att partiklar ska befinna sig i vissa lägen; försöker man endast bestämma ett läge blir sannolikheten att en partikel ska befinna sig i det läget 100%. Försöker man inte bestämma något läge, kan alltså partikeln befinna sig i alla lägen i systemet samtidigt.
Subatomära partiklar, som exempelvis elektroner, rör sig med ljusets hastighet. Därmed kan de befinna sig på alla ställen samtidigt, eftersom ljusets hastighet får tiden att stanna upp (som vi alla vet, och alltå kan man röra sig fritt i rummet utan att tiden påverkar ens läge.



Idag kom jag på:


I Fysik B läser man om elektromagnetism, och inom detta område lär vi oss att runt en ledare, som det går en ström igenom, och det bildas en spänning, runt denna ledare uppstår ett magnetfält, som kan ge upphov till en kraft.
Om man nu tänker på hjärnans biologi, så består nervtrådarna, som förmedlar våra tankar, av nervceller med mellanliggande synapser. Dessa kan sägas bilda långa "ledare", då det genom dessa nervtrådar går elektrokemiska signaler i form av elektroner (likadana som vandrar genom rent elektriska ledare, alltså sådana el-ledningar som alltså skapar ett magnetfält). Alltså skulle man kunna tänka sig att det runt våra nervtrådar, via de strömmar som våra tankar ger upphov till, uppkommer magnetfält (med tillhörande kraft)! Denna kraft, från våra tankar, kan sedan tänkas kunna påverka omgivningen. Om man samlar många huvuden med samma tanke dvs många och starka tankar, skulle man alltså kunna tänka sig att det bildas ett starkt magnetfält med en stark kraft!

På återseende!
/Ika