Nåt gammalt

En bild som rätt bra beskriver hur svarta och vita hål funkar. Inget jag inte redan tänkt eller hört talas om, men för er som inte hängt med mig från bloggens början eller helt enkelt inte har fattat vad jag snackat om är det en sjysst introduktion till astrofysikens intressantaste delar.

/Ika

Gravitation

Vad är egentligen gravitation? Forskarna antar ju som bekant att det är en kraft som liksom alla andra förmedlas av en kraftförmedlande partikel, som man kallar graviton, trots att man inte funnit någon sådan. Men är det inte snarare en effekt av krökt rumtid, som Einstein beskrev det? Då finns väl inte anledning att anta gravitoner? 
Vad beträffar kraftförmedlande partiklar får jag kolla upp det noggrannare. För om de frigörs från objektet som ger upphov till den kraftförmedlande partikeln så måste gravitoner vara masslösa, annars hade ju ett objekts massa minskat ju massivare det blivit (om de avgav partiklar med massa i förhållande till sin gravitation). Gravitation verkar dessutom på oändligt avstånd. Detta känns relativt orimligt att färdas för en partikel med massa. Och dessutom hade man nog upptäckt de redan om gravitoner hade massa.

Men vad gäller en samlad teori för all fysik, enligt Hawking fysikernas främsta mål just nu, en så kallad Quantum theory of Gravity, har det uppstått problem när man ska kombinera kvantmekanik med gravitation.
Man kan tycka att för att kunna förena dem måste man först bestämma sig för om gravitation är en kraft i klassisk mening, det vill säga om den förmedlas av en partikel, eller om det är så att alla krafter (den elektromagnetiska, den starka och den svaga kärnkraften och gravitationen) på något sätt kröker eller förändrar rumtiden.
Det som också skiljer gravitationen från de andra krafterna är att den enbart verkar attraherande, medan de andra även verkar repellerande.
Är gravitation en simpel kraft, eller är det någonting annat i förklädnad?

/Ika

En tanke... som kanske leder till fler... eller

Man har ju i många olika sorters försök påvisat att tankar och känslor kan påverka materia. Som ett exempel kan nämnas att vatten fryser i ordnade, ofta väldigt vackra strukturer om positiva tankar och känslor "skickas" till det och på omvänt vis bildar kaotiska iskristaller under inverkan av negativa tankar och känslor.
Senaste definitionen av liv är "ett system där universum går från oordning till ökad ordning" (till skillnad mot resten av universum som med tiden bara tycks öka sin entropi).
På något sätt kopplade jag ihop det här till den romantiskt förenklade och filosofiska hypotesen "liv är kärlek".
Jag har inte riktigt fått klarhet i det än. Vi får se om det leder någonvart.

/Ika

SuperNobelt!

Årets nobelpristagare i fysik, Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt och Adam G Riess, klurade ut att universum expanderar accelererande, detta genom att observera avlägsna supernovor.
Välförtjänt, tycker jag. Grattis till dom!

/Ika

Snabbare än ljusets hastighet?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2569049/snabbare-an-ljusets-hastighet-pa-riktigt
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4711105
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/partikel-rorde-sig-snabbare-an-ljus

Forskare vid CERN har uppmätt neutrinostrålnings hastighet till 60 nanosekunder högre än ljusets hastighet.
Min första tanke var att man från början, då man bestämde ljushastigheten till ett specifikt tal, gjorde vissa mätfel eller liknande så att den egentliga och korrekta ljushastigheten är 60 nanosekunder eller mer snabbare än den man bestämde.
Troligare är dock att det nu begåtts mätfel och allt vi kan göra är att vänta på att fler forskare ska komma till samma slutsats eller motbevisa CERN. Ska försöka hålla er uppdaterade på ämnet!
Nedan följer min och andras kommentarer till en blogg som skrev om ämnet

http://sakala.wordpress.com/2011/09/23/hur-da-snabbare/#comment-5

Dessutom finns en fin dikt och lärosamma kommentarer på denna länk:
http://dagsvers.wordpress.com/2011/09/22/e-mc-hammer/

/Ika

Såg nyss ett program om "Tiden". Det bestod av effektfulla bilder och Victoria Dyrings berättarröst, som berättade om saker med sådan förenkling att de blev felaktiga. De hävdade att Universum går mot ökad entropi med, eller snarare på grund av tiden. Ökad oordning var en effekt av tidens gång.
Senaste definitionen av liv (som jag har hört) är "ett system där universum går mot ökad ordning".
Skulle detta då innebära att levande varelser vänder tidens gång?

Kvantmekanik

Kvantmekaniken säger att det finns en viss sannolikhet för alla möjliga resultat av en observation, fram tills just den sekund man observerar det. Det innebär att om man till exempel vill observera en partikels position, kommer denna att befinna sig på samtliga observerbara ställen, fram tills den observeras. Därmed bestäms dess position.

Men vad innebär det egentligen att någonting "observeras"? Detta har jag aldrig riktigt fått förklarat för mig under mina amatörmässiga studier av kvantmekaniken. Vad krävs för att en partikel på kvantmekanisk nivå ska vara observerat, krävs det ett medvetande, eller räcker det att partikeln reagerar/interagerar med tillräckligt stora saker?

För om "observation" innebär att någonting med ett medvetande observerar resultatet, typ en hjärna, innebär ju det att ingenting egentligen fanns i universum innan hjärnan utvecklats i och med att ingenting tidigare hade kunnat bestämma universums partiklars positioner. Hela universum borde då ha varit ett sammelsurium av partiklar utan någon bestämd position.

Detta antagande leder också till ett mer filosofiskt resonemang. För vad innebär egentligen denna medvetenhet, som vi upplever att en hjärna tillför? Egentligen är väl vår upplevda medvetenhet ingenting mer än elektrokemiska signaler, skapade som en tolkning av diverse vågor och kemiska föreningar med syfte att underrätta resten av molekylerna i vår kropp om vår omvärld. Detta skulle innebära att "observationen" inte kräver ett så kallat "medvetande", utan kanske bara någon slags interaktion.

Alltså, innebär "observationen" endast att den observerade partikeln på något sätt interagerar med sin omvärld, exempelvis andra partiklar? 
Och, hur många partiklar krävs i reaktion med varandra för att deras position, eller åtminstone positionen av den exempelvis molekyl de tillsammans bildar, ska vara absolut och bestämbar? Alltså, på vilken nivå börjar kvantmekanikens lagar att sluta stämma överens med den värld vi upplever och observerar?

Många frågor, vi får hoppas på många svar.

Ika

Tiden

En längre tid har jag varit av uppfattningen att tiden i sig själv inte existerar, att det inte finns något som bara "går" där i bakgrunden av vår tredimensionella värld. Tiden är en konstruktion av våra hjärnor för att få ett logiskt förlopp av händelser, orsak och verkan. Till exempel åldras vi inte "med tiden", utan med celldelningar och slitage på vår kropp. Klockor visar inte förloppet av den faktiska tid som går utan är en maskin tillverkad av människan för att ticka i takt med det begrepp vi har definierat som en sekund, bara för att detta visat sig vara ett praktiskt hjälpmedel för att strukturera vår vardag. Mer av dessa tankar finns att läsa i mina tidigare inlägg.

Men nu kom det sig så att jag började läsa Stephen Hawkings "A Briefer History of Time" där han på ett mycket tydligt, pedagogiskt och populärvetenskapligt sätt beskrive

r hur och varför tiden går olika fort på olika ställen i Universum. Tiden går till exempel långsammare ju närmre ett gravitationscentrum man kommer, detta är bevisat i praktiken med mycket exakta klockor. Dessa visade att en sekund inte alltid är det som vi definierat som en sekund. Klockorna tickar inte längre med de intervall vi ställt in dem på, de "väljer" istället att följa en annan ström - den faktiska Tid som uppenbarligen finns och flyter där bakom våra tre dimensioner.

Fast egentligen flyter inte tiden alls i bakgrunden av våra dimensioner, utan snarare i och med och tillsammans med rummet. Tiden förändras ju som ovan beskrivet beroende på rummet (massor)... och rummet beroende på tiden?

Den som har en vettig förklaring av tiden kan väl dela med sig i kommentarsfältet?

/Ika

Carls dimensioner

http://www.youtube.com/watch?v=UnURElCzGc0

Det där med dimensioner så att säga troubles my mind. Jag frågade min (före detta, där detta ≥ studenten) fysiklärare vad dimensioner egentligen är. Hans svar var att det bara är ett redskap för fysiker för att lättare beskriva fenomen som uppträder i vår värld som man inte kan förklara på något annat sätt än att de har sitt ursprung i händelser i "andra dimensioner".

Jag frågade honom om det då alltså faktiskt existerar andra dimensioner än de vi kan uppleva och om det i så fall existerar saker/händelser i dimensioner utanför våra (vilket indirekt var det han sade). På denna fråga svarade han dock nej.

I videon ovan verkar Carl Sagan dock instämma med min tolkning (troligtvis är teorin som visas i och för sig mycket förenklad då Sagan syftade till att popularisera vetenskapen, men inte desto mindre borde den vara korrekt), då han visar att äpplet faktiskt existerar i alla tre dimensioner, trots att "the flatlanders" bara kan uppfatta två.

Min fysiklärare skulle då mena att äpplet inte existerade i tre dimensioner, utan att detta antagande bara var en tillämpbar liknelse om the flatlanders hade sett kontinuerliga skivor av "äpplet" dyka upp i två dimensioner i deras värld.

Om någon kan förklara för mig vad som egentligen menas med dimensioner och vad detta begrepp inbegriper, så är det fritt fram för kommentarer!

/Ika

I am Student

Nu är äntligen allt skolarbete över och mellan varven av Harry Potter och Lord of the Rings längtar jag efter att äntligen få sätta tänderna i Sagan, Hawking och allt annat smått och gott jag tjatat om i åratal(:

Plugg plugg plugg...

...är det som hindrar mig från att spendera mer tid här. Men snart är det sabbatsår som gäller och då hoppas jag hinna läsa in mig på saker och ting, lära mig själv lite om kvantmekanik och liknande som jag är intresserad av. Allt plugg har i alla fall lett till ett stort MVG i Fysik B, kändes otroligt bra och motiverande för fortsatta studier på området.
Så stå ut några månader till, kära trogna läsare, så ska ni se bloggen fyllas av mer filosofiskt humbug än ni någonsin väntat er!

PS. Det är inget löfte

/Ika

...och så lite till universums expansion!

Först lite intressant fakta:
Experiment visar på att ingenting kan röra sig snabbare än ljusets hastighet
Partiklar utan massa rör sig i ljusets hastighet
För partiklar i ljusets hastighet står tiden stilla

Universum expanderar, himlakropparna rör sig ifrån varandra med accelererande acceleration. Det har ju gått relativt lång tid sedan universum skapades, kan man tycka, och borde då inte den hastighet med vilken himlakropparna rör sig ifrån varandra ha uppnått ljusets snart?
Såvida inte accelerationerna är väldigt små,men ändå.

Har man tagit fram någon funktion för universums expansion än, eller håller man på med det? Hade varit kul att derivera, integrera och leka lite med den.

/Ika

Nej, det här är INTE långsökt!

Tidigare har jag spekulerat i om tiden hade kunnat tolkas som derivatan (förändringshastigheten) av rummet, då "rummet förändras med tiden". Se tidigare inlägg om detta under etiketten "Småfilosofi".

Om nu detta skulle visa sig vara en fullständigt korrekt tanke - vad blir då hastighet?

Ju högre hastighet man färdas i, desto långsammare går tiden. Färdas man i ljusets hastighet står tiden stilla. Alltså borde ens hastighet avgöra tidens förändringshastighet, det vill säga vara rummets andraderivata (acceleration).

/Ika

Ljus-kraft?

Under vår kära Fysik B-undervisning har vi fått lära oss att när ett elektriskt fält korsas rätvinkligt av ett magnetfält, bildas en kraft som är rätvinklig mot båda fälten.

Ljusvågor är elektromagnetiska vågor och består av ett elektriskt fält och ett magnetiskt fält som på bilden nedan, alltså de bildas en rät vinkel mellan dem.

Bildas det en kraft "inuti"/"utifrån" elektromagnetisk strålning, det vill säga ljus? Kan man påverka föremål på annat sätt än att värma upp dem med ljus i och med den här kraften, om man bara har tillräckligt intensiv ljusstrålning?

/Ika

Vågrörelser

Jag är så dålig på att uppdatera. Suck. Men så fort skolan är slut (eller jag har lite tid över) så blir det läsa Sagan och Hawking och sen ska ni få se på bloggande!

Vågrörelser (ex ljudvågor) bygger på att energi förflyttas i vissa (vågformade) banor mellan partiklar. Alltså, en våg kräver partiklar för att kunna fortplantas.

Ljus kan ses både som en partikel och en våg, och här kommer kruxet.

I vakuum kan inte ljud utbreda sig (höras), för där finns inte några partiklar för vågen att fortplantas med! Dock kan ljus färdas i vakuum, trots att där inte finns några partiklar.

Hur kan en förklaring av ljus som en våg vara acceptabel, om det uppenbarligen inte kan stämma att det är en våg?

Jag antar att ljus är något slags mellanting mellan en våg och en partikel, just därför att det kan uppträda som de båda.

Men finns det någon förklaring på vad ljus egentligen är (förutom då elektromagnetisk vågrörelse)? Om någon läsare sitter inne på en sådan, var vänlig dela med dig av den i kommentar-fältet nedan!

/Ika

Nåt annat

Allt som finns är materia men materialiseras genom annan materia. Ex vi kan uppleva saker, materia, i och med våra sinnen, materia.

Allt som vi kan tänka oss, borde kunna finnas i denna världen. För hur hade våra tankar kunnat "få tillgång till" information, om sådant som inte skulle kunna finnas? Sådan materia som inte skulle kunna finnas i denna världen, borde inte kunna nå vår hjärna.

Igår och idag

Igår kom jag på:


Okej, så i ett kvantmekaniskt system finns subatomära partiklar. Dessa partiklar kan kort och gott sägas inte ha något läge förräns man bestämmer dess läge (säger vissa ekvationer till exempel då den (ö)kända Schrödingerekvationen). Det vill säga så fort man försöker bestämma en partikels läge så blir sannolikheten större för att partiklar ska befinna sig i vissa lägen; försöker man endast bestämma ett läge blir sannolikheten att en partikel ska befinna sig i det läget 100%. Försöker man inte bestämma något läge, kan alltså partikeln befinna sig i alla lägen i systemet samtidigt.
Subatomära partiklar, som exempelvis elektroner, rör sig med ljusets hastighet. Därmed kan de befinna sig på alla ställen samtidigt, eftersom ljusets hastighet får tiden att stanna upp (som vi alla vet, och alltå kan man röra sig fritt i rummet utan att tiden påverkar ens läge.



Idag kom jag på:


I Fysik B läser man om elektromagnetism, och inom detta område lär vi oss att runt en ledare, som det går en ström igenom, och det bildas en spänning, runt denna ledare uppstår ett magnetfält, som kan ge upphov till en kraft.
Om man nu tänker på hjärnans biologi, så består nervtrådarna, som förmedlar våra tankar, av nervceller med mellanliggande synapser. Dessa kan sägas bilda långa "ledare", då det genom dessa nervtrådar går elektrokemiska signaler i form av elektroner (likadana som vandrar genom rent elektriska ledare, alltså sådana el-ledningar som alltså skapar ett magnetfält). Alltså skulle man kunna tänka sig att det runt våra nervtrådar, via de strömmar som våra tankar ger upphov till, uppkommer magnetfält (med tillhörande kraft)! Denna kraft, från våra tankar, kan sedan tänkas kunna påverka omgivningen. Om man samlar många huvuden med samma tanke dvs många och starka tankar, skulle man alltså kunna tänka sig att det bildas ett starkt magnetfält med en stark kraft!

På återseende!
/Ika

Minnet

Vad är egentligen ett minne? På senaste tiden har det då och då i mitt medvetna dykt upp funderingar om hur man hade kunnat tolka minnens egenskaper.

Det jag har kommit fram till, är att minnen är en slags översättning av vår hjärna. Det är ett känt faktum att det finns röststyrda maskiner, att man kan skriva en text på en skärm genom att säga orden som ska skrivas. Då är det ljudvågor som översätts till elektroniska impulser vilka sedan lagras i en dator i minnet mha teknik som jag ännu inte försökt ge mig på att förstå, med det är i alla fall en översättning och en lagring. På samma sätt lagrar hjärnan minnen, fysiska händelser, som kemiska förändringar – en översättning och en lagring.

Det vill säga: minnena, de händelserna som lagras som minnen, finns fortfarande, bara i en annan form, och sker när vi återkallar eller påminns om dem.
Kanske är det därför vi ofta känner som vi gjorde när händelsen inträffade, som vi gjorde när den en gång skedde. Skillnaden som ändå finns beror på att hjärnan när nu händelsen finns inuti hjärnan (och inte utanför som när den inträffade) i förväg kopplar detta minne, denna händelse till andra intryck som finns i hjärnan.

/Ika

Uppdatering MMI blommor

Det här är mina blommors utveckling sedan gårdagen (se föregående inlägg för info om experimentet).
En hel del skillnad på dem är det allt! Imorgon är det dags för införskaffning av nya blommor att experimentera på och sedan är det bara att kämpa på för att få igenom MMI som vårt projektarbete. Har faktiskt en massa kreativa experiment på lager, men de konservativa handledarna vill inte inse att gårdagens magi är dagens vetenskap och dagens magi är framtidens vetenskap.

Här kommer bilderna:

Blomma 1 har jag alltså skickat hat-känslor och hat-tankar till, och blomma 2 har i sin tur fått kärlek.

/Ika

Flowers MMI

I'm writing this in English in case some of the fans of IONS on Facebook would check it out.

For a week now I have been experimenting on two flowers, carnations, testing MMI (Mind-Matter Interaction) by sending one of the flowers feelings and thoughts of hate (flower 1) and the other flower feelings and thoughts of love (flower 2).

When I put them in water a week ago they had the same conditions such as same water temperature (22¤C), the same amount of water and the same kind of vase (glass). They had water from the same bottle and I cut the flowers so that they have the same height and just as big slits at the bottom. They have been standing next to one another in the same room and thier temperature today was both 22¤C. I also switch places of the flowers to give them the exact same conditions.
I chose the smaller, seemingly "weaker" flower to be no2 (the one I gave love). They have the same biggest and smallest diameter though (7cm/5cm).

Pictures of the flowers a week ago (26th of August):

Here are the pictures of the flowers today (2nd of September):

Changes:

Except for the obvious difference in appearance (!) the differences are:
*Flower 2 has more water left in its glass than flower 1. This might have to do with that the actual "flower", the pink top part of flower 2 is smaller than the one on flower 1.
*Flower 2 smells much nicer than flower 1. Flower 2 smells sweet like flowery nature, flower 2 smells like sweet earth.

Hope this inspires you to feel more love and share it with the rest of the world; it really makes a difference! I am going to do more experiments like these, to get some statistics. I think you'll be able to read about them here to=)