Förbered er på mitt kanske flummigaste inlägg hittills. Det skrevs som en fortsättning på mitt föregående inlägg men jag vet inte om de egentligen har så mycket med varandra att göra. Som titeln antyder utgörs det här inlägget mer av filosofiska tankar som föder varandra, än vetenskapligt korrekta resonemang. Hoppas ni i alla fall kan hitta någon slags inspiration från det och att ni i så fall delar med er av era tankar och reaktioner i kommentarsfältet!
Men om våra medvetanden höjer sig över de stora materiella tingen, borde inte de små materialla tingen, de som vi så ofta sätter stor betydelse vid, vara ännu mer obetydliga? Visserligen påverkar de ju våra liv direkt, eftersom vi vistas i närheten av dem. Det är ett förlopp som föde sig själv. Saker betyder mycket för oss för att vi vistas i närheten av dem och vi vistnas i närheten av dem för att de betyder mycket för oss.
Om vi skulle strunta i att sätta värde i alla materiella ting, vad skulle hända då?
Våra kroppar kan ju även de ses som ett materiallt ting, eftersom de består av atomer precis som allt annat vi skulle kalla ett ting. Men vad består vår själ, eller vårt medvetande, av? Om den också består av atomer, eller att dess existens bygger på atomer och själen inte är en fristående enhet från kroppen, tvingas vi att inte sätta ngot värde på själen heller. Då inser vi att vi trots allt är helt meningslösa
Nu är jag av uppfattningen att själen inte enbart är ett resultat av hjärnans struktur. Kanske hjärnan snarare är strukturerad för att passa själens kommunikation med den materiella världen. Allt vi ser när vi mäter hjärnaktivitet vid olika psykiska aktiviteter är ju att hjärnan reagerar på ett visst sätt. Så länge vi inte är säkra på att vår materiella mätutrustning kan mäta själen (och kan den det är själen troligtvis på något sätt materiell, behöver vi någon annan form av mätteknik är själen troligtvis inte ett materiallt ting), så kan vi inte få reda på själens egentliga beskaffenhet.
Att säga att vi är helt meningslösa känns helt enkelt som en förenkling av problemet. Som att skala av hela världen, hela universum, till enbart de stora, materiella händelserna. I själva verket har vi i många situationer tvingats inse att det är de små sakerna som har störst betydelse. Vi upplever ju att vi har någon slags betydelse, att våra själar åtminstone i viss mån är fristående från kroppen, och varför skulle vi inte räkna med det, när vi så självklart räknar med intergalaktiska katastrofer när vi ska se till vad som betyder något här i världen? Vad får oss att tro att en av våra sinnesuppfattningar är mer korrekt än en annan?
Jag har i min text tagit för givet att det finns andra, intelligenta civilisationer i universum. Skulle det göra någon skillnad om jorden var den enda planeten i universum som inhyser liv? Skulle vi då anse oss själva inte alls särskilt obetydliga utan i själva verket kanske universums viktigaste skapelse? Vi tillfogas ingen ny, revolutionerande egenskap. Oavsett om vi är ensamma eller om universum kryllar av liv, så är vi exakt samma skapelser, exakt samma art med samma mänskilga egenskaper. Exakt vad är det som får oss att ändra synsätt? Är vårt medvetande mindre värt för att andra skapelser i universum har samma egenskap? Är våra liv mindre värda för att det finns rikligt av det? Att svara ja på dessa frågor är att erkänna ett väldigt materiellt tänkande. Spekulationerna om livets värde blir som de på Antikrundan. Just därför kanske också "Ja" är det rätta svaret. Vad gör det om en intelligent civilisation utplpånas, när det finns miljarder fler? Dock tror jag inte att man kan se på liv och medvetande på det här sättet, kanske är det önsketänkande. Men just tankar och känslor verkar snarare bygga på varandra, än ta ut varandra. Som Kirby Ferguson påpekar i sin fjärde del av "Everything is a remix", är inte tankar och idéer personlig egendom, utan våra medvetanden är på många olika sätt sammanflätade. Detta skulle i större skala kunna innebära att en intelligent civilisation, gör andra intelligenta civilisationer ännu mer betydelsefulla, och de ger i sin tur den första civilisationen ännu större mening. Om detta resonemanget stämmer skulle det tala för att själar och medvetande inte är materiella ting.
Jag kommer nog fortsätta på detta med nån gång.
/Ika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar