21 augusti, 2013

Vi är inte i universum

Vi är inte "i universum", vi är universum, på samma sätt som vi inte är "på jorden"; vi är den här planeten, eller i alla fall en del av den. På samma sätt som din arm är en del av din kropp och det vore konstigt att säga att armen är på din kropp - den är ju din kropp.
(Jag tänker ofta att det är på grund av det här etablerade synsättet, att vi "är på jorden", inte "är den", som gör att vi har vår miljösituation idag, och att den inte kommer reda sig på riktigt förrän vi ändrar synsätt. Men det tar vi en annan gång).

På grund av att vi inte är "i" universum upptäckte jag idag att jag tycker "universum expanderar" är lite missvisande. För om vi och Jorden hade expanderat i samma takt som resten av universum så hade vi väl inte märkt av någon expansion? Förhållandena hade varit desamma. (Och hade de inte varit desamma så borde vi rimligtvis observera att olika delar av universum expanderar i olika takt). Istället tänker jag på det som att det är rummet mellan himlakropparna som utvidgas (i alla åtminstone tre dimensioner samtidigt), och isåfall måste det väl vara någon speciell egenskap hos vakuum som gör att det kan expandera (accelererande), som materia saknar, eller har i mindre grad. Eller, alternativt, en egenskap som materia har som gör att det inte låter sig påverkas av expansionen som sker i de delar av rumtiden där materia saknas. Well, gravity probs. 

Men vänta lite nu. Tänk om vi letar efter fel sak? Tänk om vi försöker finna orsaken till att universum expanderar, med teorier som mörk energi och antigravitation, när accelererande expansion egentligen är grundtillståndet för universum, och gravitationscentran är undantag? Men var börjar då gravitationen bli för svag för att "överrösta" expansionen?
Och om det har med massa att göra, finns det någon övre gräns för koncentrationen av materia för att expansionen ska sätta fart? Var går den? Termosfären? Utanför månen? Utanför galaxen? Jag vet inte. Ett lite oväntat avslut på ett annars intressant inlägg kanske, men jag skriver ju här för att ställa frågor och inte för att ge svar.

Var goda rätta mig om jag tänker fel och diskutera gärna i form av kommentarer!
Bifogar två fina bilder på universum.
/Ika


  

3 kommentarer:

  1. http://www.youtube.com/watch?v=7SWvDHvWXok

    Bra skrivet, Bra video som jag bifogade om typ detta. :)

    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Gillade biten " This is a pretty cool time to be studying physics". Jag vet, liksom^^

      Radera
  2. Hejsan Marika!
    När jag gick kursen Kosmologi fick jag reda på att expansionen av universum sker verkligen lååångt ut. Utanför galaxhopar. Jag trodde ett tag att rummet expanderade precis utanför vårt solsystem. Men jag minns den gången då jag frågade Nils Bergvall om hur kort avstånd man räknade med när man räknade på geometrin av universum och jag trodde att ett kort avstånd var typ 1 meter. (Det är ju ganska långt för att vara kvantfysik) Men tydligen är ett kort avstånd mellan två galaxer och det är ju helt sjukt stora avstånd!

    Så du kan ju försöka leta vidare om när forskarna tror (har mätt??) att expantionen tar vid. Ett ljusår, två, tio tusen eller en miljon?

    Jag går även och funderar lite på kring det här med att materian i sig inte expanderar utan det är ju bara rummet. Men hur kommer det sig att Einstiens teori om att rumtiden och massa hör ihop om de beter sig så olika på så olika avstånd?

    Sen har jag även tänkt på det som vissa forskare tycks mäta av den mörka materien, alltså den som man inte ser i det optiska eller som inte interagerar alls med de fyra fundamentala krafterna i universum, att de samlas kring den "vanliga materian" och att det kanske är den inbäddade galaxen i den mörka materien som hindrar rummet till att expandera.

    Bara några tankar sådär=)

    SvaraRadera