Vi, våra tre dimensioner rör sig genom tidens fjärde likt hand genom "koordinatlagermedium". Tiden har egentligen tre dimensioner men i och med att de två andra är vinkelräta mot vår färd genom den första tidsdimensionen så märker vi inte av dem.
Tidsdilatationen tycks därför för oss ske i alla riktningar, men för någon varelse i tre rumsliga och tre tidsliga dimensioner verkar tidsdilatationen bara verka på oss i en riktning, likt längdkontraktionen för oss.
Finns det de som bara lever i en rumsdimension, som alltså tycker att längdkontraktionen verkar i alla riktningar för dem?
/Ika
19 december, 2012
17 december, 2012
Mer rumtidsflumm åt folket!
(Ytterligare en text som jag skrev för nån månad sedan och som inte riktigt når ända fram såhär i efterhand:)
Rumtiden är "kompaktare"där mycket massa är koncentrerad för att den delen av universum ska kunna beskrivas mer "accurately", typ adaptiva metoder i Matlab för er som vet hur sådana funkar. Massa och rumtid är alltså "intertwined", inte genom att massa kröker rumtiden, men att rumtiden kröker sig efter hur massan ser ut där.
Rumtiden drar ihop sig vid massor, detta sker hela tiden i och med att universum går mot minskad entropi, men för att bibehålla samma utsträckning, "medelkoncentration" (av koordinater?) måste rumtiden i mellanrummet mellan dessa masscentran accelereras ifrån varandra. Så egentligen utvidgas inte universum, utan behåller samma utsträckning, bara det att koncentrationen av rumtiden förändras inuti den här "universum-inhängnaden"
/Ika
Rumtiden är "kompaktare"där mycket massa är koncentrerad för att den delen av universum ska kunna beskrivas mer "accurately", typ adaptiva metoder i Matlab för er som vet hur sådana funkar. Massa och rumtid är alltså "intertwined", inte genom att massa kröker rumtiden, men att rumtiden kröker sig efter hur massan ser ut där.
Rumtiden drar ihop sig vid massor, detta sker hela tiden i och med att universum går mot minskad entropi, men för att bibehålla samma utsträckning, "medelkoncentration" (av koordinater?) måste rumtiden i mellanrummet mellan dessa masscentran accelereras ifrån varandra. Så egentligen utvidgas inte universum, utan behåller samma utsträckning, bara det att koncentrationen av rumtiden förändras inuti den här "universum-inhängnaden"
/Ika
Min hjärna är verkligen inställd på att vi fått något om bakfoten när det kommer till gravitation
För några veckor sedan fick jag en uppenbarelse, som jag skrev ner som hastigast, och som jag inte riktigt förstår nu när jag läser det igen. Jag skrev:
Rumtiden kröks=rumtidens koncentration är "tätare", "förändringshastigheten" hög där, dvs derivatan, dvs krökt
Bredvid har jag försökt gestalta mina tankar i en tjusig bild av ett tredimensionellt koordinatsystem, där varje plan är ett rutnät, och detta rutnät är tätare mot mitten av den kub som koordinatsystemet bildar.
Någon som kan tolka/hjälpa mig utveckla tankarna?
/Ika
Rumtiden kröks=rumtidens koncentration är "tätare", "förändringshastigheten" hög där, dvs derivatan, dvs krökt
Bredvid har jag försökt gestalta mina tankar i en tjusig bild av ett tredimensionellt koordinatsystem, där varje plan är ett rutnät, och detta rutnät är tätare mot mitten av den kub som koordinatsystemet bildar.
Någon som kan tolka/hjälpa mig utveckla tankarna?
/Ika
Men asså...
...om nu gravitation och acceleration skulle anses vara ekvivalenta, borde inte det innebära att om gravitationen förmedlas av gravitoner, så borde krafter (som ger upphov till acceleration... eller som acceleration ger upphov till?) också göra det?
Eller så borde alla krafter ge upphov till (eller komma av) en krökning av rumtiden.
/Ika
Eller så borde alla krafter ge upphov till (eller komma av) en krökning av rumtiden.
/Ika
01 december, 2012
För att kunna bli modell skulle jag behöva röra mig i 0.33c
Tenta i mekanik på måndag! Utöver Newtons mekanik läser vi även ett kapitel om speciell relativitetsteori. Man använder sig av s.k. Lorentztransformation för att beskriva koordinater i två olika referenssystem som rör sig i hastigheter nära ljusets relativt varandra. Dessa höga hastigheter ger upphov till diverse underligheter.
En effekt av hastigheter nära ljusets är längdkontraktion, att om du i ditt referenssystem skulle mäta en längd i ett system som åker förbi dig med en sådan hastighet, skulle den längden vara kortare för dig än den längd som en person i det andra systemet skulle mäta. Till exempel, om du mäter längden av ett tåg som åker förbi dig jättesnabbt till 150 m, och sedan ber din kompis som sitter på tåget att mäta tågets längd och sms:a svaret till dig, så hade det i svaret kanske stått 200 m. (Och detta är ingen illusion - tåget är verkligen kortare för dig).
Dock beskriver Lorentztransformationen en rumslig dimension, längs x-axeln. Dock säger man att y- och z-axelns koordinater är desamma i de två systemen. Detta verkar för mig väldigt konstigt. Ute i rymden finns ju inget fixt upp eller ner, vrid ditt rymdskepp 90 grader och din x-axel blir din y-axel. Alltså borde längdkontraktionen gälla i alla tre rumsliga dimensionerna.
Min fråga är då, om ett rymdskepp skulle röra sig relativt dig med en väldigt hög hastighet i x-led, men en ännu större hastighet i y-led, skulle hela skeppets dimensioner tyckas annorlunda för dig? Rymdskeppets längd minskar, men borde inte rymdskeppets höjd minska ännu mer, så att hela skeppet blir alldeles långsmalt och utdraget?
Fast om det bara rör sig i x-led, och längdkontraktionen verkar, blir bara längden mindre, och alltså skeppet mer kubiskt, eller hänger höjden och djupet med i kontraktionen? Det kanske är min egentliga fråga.
Instinktivt känner jag att de borde göra det. Men sen bygger väl inte relativitetsteori på instinkt direkt.
/Ika
Edit: Jag läste två sidor längre i boken. Och jo, om skeppet rör sig endast i x-led så är det också bara längden som kontraherar. Och om det rör sig i både x-led och y-led så kontraherar de olika dimensionerna olika mycket beroende på hur snabbt skeppet rör sig i varje dimension (så om skeppet rör sig mer i y-led än i x-led så blir det verkligen långsmalt för någon i ett annat referenssystem).
En effekt av hastigheter nära ljusets är längdkontraktion, att om du i ditt referenssystem skulle mäta en längd i ett system som åker förbi dig med en sådan hastighet, skulle den längden vara kortare för dig än den längd som en person i det andra systemet skulle mäta. Till exempel, om du mäter längden av ett tåg som åker förbi dig jättesnabbt till 150 m, och sedan ber din kompis som sitter på tåget att mäta tågets längd och sms:a svaret till dig, så hade det i svaret kanske stått 200 m. (Och detta är ingen illusion - tåget är verkligen kortare för dig).
Dock beskriver Lorentztransformationen en rumslig dimension, längs x-axeln. Dock säger man att y- och z-axelns koordinater är desamma i de två systemen. Detta verkar för mig väldigt konstigt. Ute i rymden finns ju inget fixt upp eller ner, vrid ditt rymdskepp 90 grader och din x-axel blir din y-axel. Alltså borde längdkontraktionen gälla i alla tre rumsliga dimensionerna.
Min fråga är då, om ett rymdskepp skulle röra sig relativt dig med en väldigt hög hastighet i x-led, men en ännu större hastighet i y-led, skulle hela skeppets dimensioner tyckas annorlunda för dig? Rymdskeppets längd minskar, men borde inte rymdskeppets höjd minska ännu mer, så att hela skeppet blir alldeles långsmalt och utdraget?
Fast om det bara rör sig i x-led, och längdkontraktionen verkar, blir bara längden mindre, och alltså skeppet mer kubiskt, eller hänger höjden och djupet med i kontraktionen? Det kanske är min egentliga fråga.
Instinktivt känner jag att de borde göra det. Men sen bygger väl inte relativitetsteori på instinkt direkt.
/Ika
Edit: Jag läste två sidor längre i boken. Och jo, om skeppet rör sig endast i x-led så är det också bara längden som kontraherar. Och om det rör sig i både x-led och y-led så kontraherar de olika dimensionerna olika mycket beroende på hur snabbt skeppet rör sig i varje dimension (så om skeppet rör sig mer i y-led än i x-led så blir det verkligen långsmalt för någon i ett annat referenssystem).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)