Varför är vi alla olika? Och nu menar jag inte varför vissa har blå ögon och andra bruna, utan på insidan. Vi som bor i samma delar av världen har oftast snarlik kultur och samma värderingar, varför blir då inte alla tex ärliga, som vi fått lära oss att man ska vara?
Har även detta med generna att göra? Kanske betsämmer generna huruvida olika centrum i hjärnan ska växa sig mer eller mindre dominanta. Har en pratkvarn ett mer utvecklat talcentra än en tystlåten? Är tålamodet uppträningsbart eller beror det på gener?
Eller har våra egenskaper med arv från miljön att göra? Om min mamman är envis, betyder det att barnet med största sannolikhet också blir det, eftersom hon är ett av barnets största förebilder?
Ett som är säkert är att våra egenskaper påverkas, av vårt umgänge. Kanske mer än av något annat. De vi träffar dagligen påverkar oss utan tvekan till att bli mer eller mindre självsäkra, självständiga eller humoristiska.
Men saker som om jag är social eller inte, om jag är kvicktänkt eller kanske en ensamvarg, påverkas det främst av gener eller miljö? Visst är det bevisat att en som är duktig på språk har en bra utvecklad vänstra hjärnhalva.
Generna sätter gränserna och miljön bestämmer var inom dessa man hamnar, sade min biologilärare. Men hur mycket av detta kan man styra själv?
Jag skulle säga i stort sätt allting. Kanske har jag en låg "gen-gräns" för matematik, men inom denna kan jag alltid öva upp så att jag är så bra som jag kan vara i matte. Om jag märker att det lätt slinker ur mig lögner, kan jag bestämma mig för att verkligen försöka bli ärligare.
Den mänskliga viljan är så mycket starkare än många tror.
Det är som skolan ungefär, i alla fall innan man börjat gymnasiet. Man kan inte välja vilka ämnen man ska läsa, men man kan välja vilket betyg man vill satsa på.
Det är omöjligt att säga hur mycket av våra egenskaper som bestäms av gener och hur mycket som bestäms av miljön, men det mesta av hur vi är, kan vi bara bestämma själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar