Ett meningslöst inlägg?

Det finns lagar, som styr oss alla. Naturens lagar, och det finns inget sätt att komma undan dem. Det är så livet är, så universum är. Som Sagan säger, hur många planeter och civilisationer går inte under när en galax exploderar och dör. Och det finns inget annat att göra än att acceptera läget.
Vi är så ofantligt små, så till synes betydelselösa. Vad spelar det för roll om vi utplånas av globala krig, vilsekomna kometer eller exploderande solar? Spelar det någon roll över huvud taget?
Vad spelar egentligen roll? I våra mänskliga hjärnor och sinnen sätter vi värde i, från det här perspektivet, de av universums mest meningslösa och obetydliga saker. Men om vi tar ett steg bort från de stora, materiella tingen såsom solvindar och supernovaexplosioner ändå är, vad innebär det då att något är betydelsefullt?
Är vi små små människor, och därför också våra tankar, helt betydelselösa, eller är det just våra tankar som gör oss små små människor betydelsefulla? Har vi begåvats med en förmåga att höja oss över universums meningslöshet, genom att kunna sätta värde på våra liv?

May be continued...

/Ika

Dödsfilosofi

Jag läste ett av de sista kapitlen av Harry Potter och Dödsrelikerna, det där Harry "dör" och har en liten mysig pratstund med Dumbledore. Dumbledore säger då att Harry har mindre att frukta kom han kom tillbaks dit än Voldemort har.
Jag tolkade "dit" som den efter-livet-drömvärld de just då befann sig i, vilket innebar att Voldemort borde ha mer att frukta efter döden än Harry.
Detta kan då tolkas som att Harry, som varit god, får en trevlig döden-och-vidare-upplevelse (himmeln), medan Voldemort, som varit ond, får en mindre trevlig sådan (helvetet).
Jag tror inte på himmeln och helvetet så som de är beskrivna i Bibeln eller någon annan liknande religiös text, men i väldigt många kulturer återkommer det här mönstret, är du ond i livet, straffas du efter döden, ett annat exempel är hinduismen där man som bekant återföds som allt "högre stående" varelser ju bättre liv man levat.
Alltså, tänkte jag, kan alla dessa religiösa scenarion vara som en tolkning av, eller en liknelse till, det som jag kom att tänka på när jag läste Dumbledores ord.
Nämligen att döden är vad själen gör den till. Om din själ är ond, kommer onda saker uppträda för dig efter döden, det vill säga du hamnar i ett helvete, och vice versa. Eftersom din själ är mer eller mindre lika med dina tankar, känslor och handlingar, kommer vad du tänker, känner och gör att utspela sig direkt runt om dig, när du nu bara är din själ. När själen frisätts från kroppen är det den som bestämmer helt över sin tillvaro. Men i det fysiska livet, samspelar alla olika själar med varandra i och med att de är "fastbundna" vid en fysisk kropp, som tar in intryck från omvärlden, vilka själen tvingas svara på.
En vidare utveckling av denna tanke hade kunnat vara att det fysiska livet kan tolkas som "formningen" av själen, mognandet av själen inför döden.
Vilket inte är en särskilt ny tanke, i och för sig. Men vi kan ju aldrig veta sånt här, så varför inte spekulera.

/Ika