Detta är några av de frågor som vi fick i religionsläxa att svara på. Jag vet inte om jag direkt svarat på ett sådant sätt som religion oftast uppfattas, men det är mer eller mindre vad jag tror. Jag blev dock inte riktigt nöjd med min definition eller beskrivning av det jag kallar "livsenergi", inte ens namnet jag döpte det till är riktigt rätt. Men men, jag hoppas ni fattar ungefär vad jag menar.
1. Finns Gud? Motivera!
Jag har huvudsakligen två olika synsätt på Guds existens. Dock tror jag inte på någon Gud av den sort som förekommer inom de moderna religionerna.
Det första och mest lättdefinierade synsättet är att om en människa tror på att Gud finns, så finns Gud. Detta tar jag gärna till en mer filosofisk nivå genom att påpeka att det inte finns något egentligt bevis för att vi inte existerar i någon annans tanke, och alltså är det tänkbart att det som förekommer i våra tankar också existerar.
(Denna ”tänkare” vars tankar vi då hade existerat i, hade man i och för sig kunnat kalla vår Gud, men då hade vi räknats som gudar till det vi tänker på).
Självklart beror svaret på frågan på hur man definierar ”Gud”. Jag kan mycket väl tänka mig Gud som ett tankeexperiment som enbart finns i människans medvetande i och med religionen. Det är en Gud som ingiver styrka och hopp, en Gud man kan anförtro sina innersta hemligheter eller bekymmer och en Gud som ger ens liv en mening. Om det finns något så fantastiskt inom en, som kan påverka en människa så mycket, ser jag mycket stor sannolikhet att denna Gud finns.
Det andra synsättet är en teori som formats ur många olika källor, och som jag känner är väldigt nära den sorts ”Gud” som jag skulle säga mig tro på. Det är en ”Gud” som är grunden till all skapelse, som besvarar våra innerligaste önskningar, som bestämmer över allt som händer i universum och till viss mån ser över vad som händer med oss när vi dör. Men denna ”Gud” är inte någon person, utan ett fenomen jag skulle vilja kalla ”livsenergi” (utan att det därmed har enbart med livet att göra).
”Livsenergin” finns inom alla ting och är det som får universum att fungera, det innersta av det innersta i materien men även det som får enzymer, proteiner, nukleinsyror och andra kemiska ämnen att reagera på så sätt att celler kan dela sig och liv uppstå. Det som får vitt ljus att delas upp i alla möjliga färger när det bryts i en vattendroppe och det som gör att våra synceller har förmågan att reagera på detta ljus och skicka en bild av regnbågen till vår hjärna i form av elektrokemiska signaler.
I och med ett forskningsområde som kallas MMI (Mind-Matter Interaction) har det mer eller mindre kunnat bevisas att tankar kan påverka materia, och alltså skulle en väl visualiserad bön kunna slå in. På detta sätt tror jag även ”livsenergin” kan vara grunden till alla krafter som påverkar varandra, anledningen till att alla ting ”kommunicerar” med varandra via olika kraft- eller energiöverföringar.
Som sagt, det är en definitionsfråga. Men om man definierar Gud åt det här hållet, skulle jag säga att Gud finns.
2. Vad är meningen med livet?
Meningen med livet kan även det ses ur flera perspektiv. På individuell nivå kan man säga att varje människa skapar sin egen mening med sitt liv, utifrån vad som känns meningsfullt för en själv.
Om man frågar sig vad meningen med vårt liv här på Jorden är, tror inte jag att det finns någon. Livet här är ett resultat av en kemisk-biologisk evolution som, ur mitt perspektiv, har sitt ursprung i ”livsenergin”. Denna är ur mitt synsätt grundad i det jag kallar ”Universums variabler”, en teori som innebär att direkt efter att vårt universum skapades befann sig elementarpartiklarna på sådant vis att deras koordinater eller ”variabler” gav upphov till nya variabler när de samverkade med varandra vilket gav ett resultat av nya variabler, och på det sättet har universums evolution pågått sedan dess. Utifrån de första ”universumsvariablerna” har hela vår värld bildats, och den hade inte kunnat bli på något annat sätt. På så sätt är allt som händer menat att hända, men inget som händer har någon mening, och alltså har inte livet någon mening.
Dock har ju alla levande ting enligt evolutionsteorin en förmåga att anpassas till sin omgivning samt föröka sig, och då känner jag att det borde finnas åtminstone en inneboende anledning för allt som är vid liv att göra just detta.
Man kan även se det som att vårt, det vill säga människans, liv ger universum en mening i och med universums struktur. Om universum varit lika väl utformat, men utan någon medveten, tänkande organism att uppleva och förstå det, hade universums struktur varit ”förgäves”. På så sätt får vårt liv en mening, i och med att det ger universum en mening.
Jag tror dock inte vårt liv har uppstått av en utomstående, subjektiv anledning.
3. Vad händer efter döden?
Efter döden förmultnar kroppen, så mycket vet vi. Vad som händer med vårt medvetande – eller själ - har vi alla olika åsikter om, och för att svara på vad som händer med det efter döden, måste vi först svara på frågan vad vårt medvetande egentligen är för något.
Jag tror inte medvetande enbart består av elektrokemiska signaler. För mig känns det som att själen har någon slags ”bas” som den återvänder till när dess tillfälliga kropp inte klarar av att hantera den längre, alternativt att den återföds i en ny kropp.
Jag ser det som att födas och dö är som att vakna på morgonen för att sedan gå och lägga sig igen på kvällen. När vi sover stänger vi av en stor del av de impulser och intryck som sinnena tar emot från den yttre omvärlden. Det som upplevs i drömmarna skapas i vårt undermedvetna, och alltså verkar vårt undermedvetna klara sig fint utan påverkan från sinnena och omvärlden. På samma sätt tror jag medvetanden stängs av från kroppen när man dör, för att sedan ”vakna upp” utvilad, redo för ett nytt liv.
